Svenska Spel
GP & KRUGMAN
GP presenterade Paul Krugman som "ekonomisk expert"? Självklart att de väljer Krugman för att han verkar PK.
Tänk vilken intellektuell spänst GP skulle få om de även valde att presentera någon från Mises Institute, som plockar isär vartenda påstående Krugman kommer med.
Krugman är ju endast en kille som verkar tro att man kan använda matematik och vetenskap på mänskligt bete´ende. Det kan man inte!
Ett roligt sätt att lära sig detta är "33 Questions About American History You Are Not Supposed To Ask" (Thomas E. Woods jr.)
PENGAR?
Pengar som kommer från tomma intet leder aldrig till något positivt. Det finns inte något historiskt exempel då detta skapade genuint välstånd.
Tex. i Rom: Kejsar Augustus ökade guld och silverproduktionen för att kunna öka statens konsumtion. Som ett resultat dubblades prisnivån i Rom på 30 år.
Den charmige Nero valde en annan väg: Han reducerade silverinnehållet i mynten. När barbarerna tog över, innehöll de Romerska mynten nästan inget silver alls.
SPANIEN
På 1500-talet. Allt guld från sydamerika ökade den spanska penningmängden enormt. Spanien fick så mycket "stimulans" av detta, så att de slutade jobba.
De kunde ju köpa saker istället.
Inflationen spred sig över hela Europa: 1540-1640 blev inflationen i Storbrittanien 700%.
Trots att Spanien täckte 40% av sin statsbudget med detta guldinflöde, gjorde de statsbankrutt vart 15-20 år, mellan 1557 och hundra år framåt.
Spanien återhämtade sig aldrig från all denna stimulans.
Det finns en anledning till att Sir Francis Drake besegrade den "oövervinnliga" Spanska armadan. Spanien var försvagat redan då.
Inte trots allt guld utan p.g.a. allt guld.
USA (sedan 1971)
USA stängde "guldfönstret" 1971.
Den monetära basen har stigit med 900% sedan 1985 och med 100% i år. Statsskulden har stigit med 300% som andel av BNP.
Precis som i Rom och Spanien så stimulerade stimulansen konsumtion och spekulation, inte real produktion.
2001-2007 steg krediterna i USA med 22 trillioner USD. Trots detta steg BNP endast 4 trillioner. (En Ratio på 5,5:1)
Vad erbjuder FED nu? Mer stimulans förstås. 23 trillioner USD har redan spenderats på diverse "bail-outs" och kredit-"garantier"?
Framtida ekonomiska historiker kommer att titta på dessa enorma försök med stor förundran. De kommer att fråga sig; "Vad tusan pysslade de med"?
"FRIA PENGAR"
Stimulerar inte realt välstånd. Utan åstadkommer precis det motsatta - det är precis detta Krugmans "policy" leder till.
Göran Högberg
goran.hogberg@borstjanaren.se
Söderhavsbubblan var en spekulationsbubbla i början på 1700-talet. Privatpersoner spekulerade i bolaget South Sea Company, Söderhavskompaniet, som var ett brittiskt handelskompani som beviljats handelsmonopol på Sydamerika av kolonialmakten Spanien. Bolaget kom även att användas som inofficiell bank för att hjälpa till att finansiera statskassan. Bolagets värdepapper blev väldigt eftertraktade och steg snabbt i pris innan kurserna snabbt föll och gjorde många ruinerade.
Bolaget etablerades på initiativ av brittiske finansministern Robert Harley år 1711. Samtidigt pågick Spanska tronföljdskriget och britterna hade fått försäkran om långtgående rättigheter att bedriva handel med de spanska kolonierna efter kriget. Finansministern bildade bolaget i förtid och började ta in kapital från hugade investerare genom dels försäljning av aktier, dels utfärdande av statligt garanterade obligationer. Pengarna från aktieförsäljningen kunde användas för att finansiera den av kriget hårt ansträngda brittiska statskassan. Värdepapperen blev mycket populära eftersom de garanterade minst sexprocentig årlig avkastning med statlig garanti.
Vid freden i Utrecht 1713 som avslutade Spanska tronföljdskriget fick inte brittiska staten så långtgående handelsrättigheter som man hoppats på. Storbritannien fick dock i praktiken monopol på slavhandel från Västafrika till kolonierna i form av rätten att årligen införa 4200 slavar till de spanska kolonierna på ett till tre slavskepp. Slavhandeln kom inte igång förrän först 1717 och i takt med att förbindelserna mellan Storbritannien och Spanien långsamt försämrades stod det klart att utsikterna att Söderhavskompaniet skulle få utökade handelsrättigheter var mörka. Under sin verksamhetstid redovisade Söderhavskompaniet ganska måttliga vinster.
I Storbritannien var dock förväntningarna på bolaget fortsatt höga hos allmänheten. För att utnyttja intresset att investera i bolaget gjordes 1719 ett nytt finansieringsupplägg där bolaget lånade upp stora mängder medel av villiga investerare. Pengarna användes till att återbetala en stor del av statsskulden. De som lånat in medlen fick en konvertibel, rätt att byta lånen mot nyutfärdade aktier i kompaniet. Omfattande spekulation drev upp aktiekursen från 128 brittiska pund i januari 1720 till 550 pund i maj. I augusti var priset uppe i 1000 pund. Söderhavsbolaget erbjöd även själv förmånliga lån till personer som ville köpa aktier i bolaget.
Söderhavskompaniet väckte intresse för aktiehandel i största allmänhet och aktiekurserna i andra bolag sköt också i höjden. Flera nybildade bolag erbjöd intresserade att investera, många gånger till oklara villkor. Det mest ökända exemplet är ett bolag som presenterade affärsidén "A company for carrying out an undertaking of great advantage, but nobody to know what it is" vilket kan översättas ungefär med ett bolag som ska bedriva en mycket lönsam verksamhet men ingen får veta vad. Sådana bolag kallades bubbles, bubblor, och är ursprunget till begreppet bubbla som används för överdrivet uppdrivna priser som till exempel IT-bubblan eller fastighetsbubblan.
Under sommaren 1720 började vissa sälja sina aktier för att hämta hem vinsterna. Genom en statlig kampanj där statsanställda och andra uppmuntrades att satsa sina pengar i bolaget vände kursen uppåt igen och nådde sin topp i augusti. Vid det tillfället skulle bolaget betala ut den garanterade avkastningen på sina utestående värdepapper. Det visade sig då att det var svårt att få tillbaka utlånade pengar till dem som lånat av bolaget för att spekulera i aktierna. Samtidigt inträffade en finansiell kris i Europa till följd av Mississippibolagets sammanbrott som främst påverkade den franska ekonomin men spred allmän osäkerhet. Kursen på Söderhavsbolagets aktier vände snabbt neråt och redan i slutet av september var kursen nere i 150 pund. Många förlorade enorma belopp vilket gav ringar på vattnet i ekonomin. Många affärsidkare fick inte betalt för leveranser till tidigare förmögna personer och fick själva problem.
Under kommande år visade det sig även att många ledande befattningshavare i bolaget skott sig på bolagets medel och omfattande korruption avslöjades. Regeringen drabbades av en förtroendekris. Företagsledningens privata tillgångar konfiskerades och användes för att till viss del kompensera dem som förlorat pengar.
Storbritannien införde en lag som krävde kungligt tillstånd att låta ett företag bedriva handel i sina aktier, en slags första kapitalmarknadslag.
South Sea Company togs över av brittiska ostindiska kompaniet och Bank of England. Bolaget var fortsatt aktivt fram till 1760-talet men huvudverksamhen förblev hantering av statliga krediter snarare än handel under hela denna tid.
