Tulpanmanin eller tulpansvindeln var en finansbubbla i Nederländerna under 1630-talet, baserad på handel med tulpaner. Den räknas som världens första spekulationsbubbla.
Tulpanen hade nått Europa under mitten av 1500-talet via det Osmanska riket, men hade tidigare mest varit en angelägenhet för botaniker och samlare, delvis eftersom den förökade sig långsamt. På 1630-talet spreds odlandet i det merkantila Nederländerna, där blommorna visade sig trivas väl i klimatet där. Handlare gjorde upptäckten att priset ökade om de höll på de dyrare lökarna en tid. En ny generation odlare trädde in på scenen, och började arrendera mark och odla tulpaner i stor skala, vilka de även sålde på egen hand. De började sälja lökarna i mindre och mindre volymer så att även mindre välbärgade personer fick råd att gå in i handeln – något som även underlättades av det faktum att reallönerna var höga –, samtidigt som Nederländerna upplevde en guldålder, varför det fanns mycket kapital.
För första gången såg man nu hur pengar skenbart kunde föröka sig själva: när fler och fler lockades av handeln ökade priserna, och även sådana lökar som tidigare ansetts defekta och kastas kunde nu säljas. Farhågorna om att botten skulle gå ur marknaden viftades bort med argumenten att tulpanerna bevisligen kunde föröka sig själva, och att folk snart skulle komma från andra delar av världen för att ta del av den holländska tulpanmarknaden. Eftersom lökarna endast kunde handlas med från juni till oktober, då de var ur jorden, vidlåddes handeln av en viss osäkerhet, som drev upp priserna ytterligare. Snart började man även handla med framtida skördar i vad som var historiens första terminsaffärer. Man köpte till och med framtida lökar av handlare som man visste inte hade täckning för dessa, vilka i sin tur var tvungna att köpa dessa i efterhand hos någon annan.
År 1634 steg efterfrågan brant, och två år senare hade priset tredubblats på vanliga lökar; de exklusiva än mer, vissa upp till 12 gånger. Folk drogs med i allt högre grad; vissa sålde hus och jord, ofta till underpris, för att kunna delta i handeln. Det året ökade en lök ”Centen” från 40 till 350 floriner på några månader.
Handeln nådde sin zenit vid årsskiftet 1636-1637. Då betalade en köpare en summa som motsvarade priset på 8 grisar, 4 oxar, 12 får, 24 ton vete, 48 ton råg, 4 tunnor öl, 2 ton smör, 79 liter vin, 425 kilo ost, samt en säng, ett knippe kläder, en silverbägare och ett mindre skepp för en enda lök ”Viceroy”.
I februari 1637 sprack det hela. Den 3 samma månad slutade priserna stiga, och folk fick bråttom att realisera sina vinster. Terminerna blev snabbt värdelösa, och vid veckans slut gick lagren med lökar inte längre att sälja. massor av människor ruinerades, och Nederländerna gick in i en ekonomisk depression.
En upprörd folkmassa samlas på Wall Street den 24 oktober 1929 efter att historiens största börskrasch hade ägt rum !
Wall Street-kraschen är benämningen på den börskrasch som startade med svarta torsdagen 24 oktober 1929 på börsen på Wall Street, Manhattan, New York och som blev inledningen till den stora depressionen i USA och Europa på 1930-talet.
Kraschen föregicks av en period under senare delen av 1920-talet med hausse-artad börsmarknad, under vilken miljoner amerikaner lockades att investera i aktier. Den ökade investeringen drev i sin tur upp kurserna till spektakulärt höga nivåer, och skapade starka förväntningar på ytterligare uppgångar. Småsparare, företag och banker satsade allt större del av sina tillgångar och man lånade även till höga räntor för att kunna finansiera ytterligare investeringar på börsmarknaden.
3 september 1929 nådde aktiekurserna sin högsta punkt, och efter det började marknaden bli instabil med både upp- och nedgångar, men trots detta fortsatte spekulationerna.
Efter en kort tids nedgångar sprack slutligen bubblan den 24 oktober. Dagen kallas den "svarta torsdagen". Det uppstod säljpanik då börsen störtdök. Folk trängdes utanför börslokaler och hos aktiemäklare, och polis fick sättas in på många håll för att upprätthålla ordningen. På en enda dag bytte 13 miljoner aktier ägare, vilket var rekord, och många börser tvingades stänga på grund av paniken. En viss återhämtning skedde dock efter att lugnande uttalanden gjorts av centrala representanter för banker och börs, och paniken mattades av något. Under efterföljande fredag och lördag höll sig kurserna någorlunda stabila. Den kortvariga stabiliteten kan bero på att Wall Street-börsens ordförande Richard Whitney fick en blankocheck av några av de större aktörerna på marknaden för att stödköpa aktier och dämpa raset.
Lugnet var dock bara kortvarigt, på måndagen och tisdagen återkom torsdagens panik med katastrofalt kursfall till följd. Under dessa dagar föll aktierna 25% och på tisdagen sattes nytt säljrekord med 16,4 miljoner aktier, varför dessa dagar också brukar gå under benämningen "svarta". Vid slutet av november hade investerarna förlorat 100 miljarder dollar och börsvärdet hade sjunkit med 40%. Företag och banker gick i konkurs, och många blev arbetslösa, och småsparare fick lämna sina hem och gårdar när de inte längre kunde betala de höga låneräntorna.
Kraschen övergick i ekonomisk depression med hög arbetslöshet och fallande produktivitet, som spred sig till Europa och aktiekurserna fortsatte att sjunka under de första åren av 1930-talet. Marknaden återhämtade sig inte förrän långt efter andra världskrigets slut.
